Personen som har allt har inte allt. Den har bara redan köpt allt som är lätt att komma på. Det är en viktig skillnad, för den betyder att problemet inte är personen — det är fantasin i presentköpet. Jag har en svärfar med verkstad, källarförråd och bestämda åsikter, och efter åtta år av julaftnar har jag utvecklat en metod. Här är den, i form av fem presenter som faktiskt landat.
1. En bättre version av något slitet
Alla som “har allt” har en favoritsak som är trasig på ett sätt de slutat se. En stekpanna med vinglig handtagsnit. En trädgårdssax som gnisslar. Hitta den saken, köp den bästa versionen som finns, och du har gett en present som säger jag ser hur du lever. Min svärfars gnisslande sekatör blev en Klippa Proffs — han nämner den fortfarande, oombedd, två år senare.
2. Förbrukning i onödigt fin klass
Den som har allt köper aldrig det dyra kaffet, den riktiga olivoljan eller de tjocka strumporna till sig själv — det är ju “onödigt”. Just därför är det en perfekt present: lyx utan att ta plats, och den försvinner av sig själv. Leta efter saker personen använder varje dag och köp den pinsamt fina varianten.
3. Något till besattheten, inte personen
Köp inte till människan, köp till hobbyn. Surdegsbagaren behöver ingen tröja — den behöver en brödkniv som inte mosar limpan. Balkongodlaren behöver en vattenkanna som är för snygg att ställa undan. Besattheter har alltid luckor; det är hela poängen med besattheter.
4. En upplevelse med datum på
Det enda personen garanterat inte har är tid ni bestämt tillsammans. Två biljetter och ett datum slår tre prylar — men bara om du bokar datumet. En “vi gör det nån gång”-kupong är ingen present, det är ett dåligt samvete i kuvert.
5. Det den skäms för att önska sig
Alla har en sak de tycker är för fånig att önska sig. Min svärfar visade sig, efter åtta år, vilja ha en ljusslinga till uterummet — “sånt där som ni unga har”. Den kostade 249 kronor och slog presenterna för tusenlappar. Moralen: fråga inte vad önskar du dig, fråga vad skulle du aldrig köpa själv. Svaret på den frågan är alltid presenten.